Muhammedanernes himmel och helvete. I Leipzig har utkommit ett arbete af ovanlig art, nemligen en af den lärde rabbinen vid Göteborgs mosaiska församling, dr M. Wolff, utgifven öfversättning af en arabisk handskrift, som innehåller den muhammedanska läraus tankar om de yttersta tingen, d. ä. lifvet efter döden. — Arbetet kallas: Muhiamedanische Eschatologie och de handskrifter, hittills oatgifna, som här blifvit lagdå i dagen, finnas dels i Leipzig, dels i Dresden. Jemte den arabiska texten och öfversättningen innehåller arbetet en mängd af kritiska anmärkningar i noter. I förordet angifver dr Wolff värdet och betydelsen af denna skrift. Den är ett bidrag till folkens olika uppfattning om odödligheten och deras psykologiska ståndpunkt, med särskild hänsyn till den muhammedanska andan. Af dina böjelser, har du, o menska, gjort dina gudar — säger en gammal grekisk författare, och denna sats har här sin fulla tillämpning. Vidlyftiga beskrifningar förekomma om helvetet, med dess eviga eld, så att här är myc ket att lära äfven för de svafvelpredikanter, som eljest äro hemmastadda i dessa nejder. Gabriel sade till Muhamed: helvetets glöd är så stark, att om ett glödande kol ur helveteselden, af ett knappnålshufvuds storlek, lades på jorden, skulle alla jordens invånare af hettan råka i brand, Öm en af helvetesinvånarnes klädningar upphängdes mellan himmel. oeh jord, skulle verldens invånare dö af hettan och den grufliga lukten. — Här nämnes dock ickö något om svafvel, men det heter sedermera, att brännmaterialet i helvetet är jernmalm, likasom att den dryck, som der bestås, är glödhett vatten och etter; kläderna äro (korta) eldkläder. Det är emellertid skäl att lemna helvetet, sådant det vidlyftigt beskrifves af den arabiske författaren, för att öfvergå till paradiset, hvars bredd är så stor som himmelens och jordens bredd, men: hvars längd ingen känner utom Gud. På uppståndelsens dag sjunka de sju himlarne och de sju jordarne i paradiset, hvars trädgårdar hafva hundra trappsteg, hvarje steg femhundra års väg, Dit in leda åtta gyllene, med ädelstenar sirade portar. Här rinna ströramar af vatten, mjölk, honung och vin. Och här mötas de troende af Huris, hvars ben bestå af välluktande saffran, nedre kroppen af moskus och den öfre af ambra; från nacken till hufvudet af kamfer. I paradiset erhåller hvar och en som ordentligt begått fastan, en af dessa mörkögda jungfrur till maka, hvar och en med tusen tjerarinnor. Den fromme inträder i sitt paradishus och der finnas 70 hvilobäddar, på hvarje bädd 70 kuddar och på hvarje kudde 70 gemåler, hvar och en med 70 de fivaste praktklädningar. Mellan skuldrorna mäter en hvar af de heliga jungfrurna en parasang, d. ä. en half svensk mil! — I aradiset finnas i öfrigt många herrliga saker; är åldras man ej, utan tillväxer i styrka ; derför vinner hvar man hundra männers kraft i att äta och dricka och fröjda sig. När de äro mätta nedkomma paradisfåglar så stora som baktriska kameler och hålla sina vingar sväfvande öfver gudsförärarens hufvud; han åtrår deras kött till mat och får det i stekt anrättning; foglarne återvända, men de rätter de lemaa upphöra aldrig. -Motstycke till dem i verlden: är Koran, som aldrig förminskas, huru mycket menskorna än må inhemta och lära af den heliga boken. Se der orientalismen, i all dess groteska I sinlighet och vidunderliga inbillvingskraft! Huru ren och herrlig framstår ej vid sidan deraf den vesterländska odlingen.