— LUV ee barheter anställdes likasom för en regerande monark. Nästan allmänt ropades af de lägre folkklasserna: XIngen kung Georg, utan en Stuart ! Vi hafva redan sagt, att chevalier de St Georges anhängare voro frikostiga med löften till sina proselyter. Embeten erbjödos åt alla som hade lust att låta utnämna sig dextill. Fullmaster in blanco, undertecknade af prinsen, med lemnadt rum för namnet på den person som åtog sig att uppsätta en större eller mindre tropp till prinsens tjenst, höllos beständigt tillhanda. Herr Kneebone, som stod uti icke obetydligt anseende hos partiets ledare, hade bland andra erhållit fullmakt såsom kapten vid ett infanteri-regemente, med vilkor nemligen, som omförmäldt är, att sjelf uppsätta sitt kompani. För att erhålla tillräckligt antal rekryter, dertill hade den krigiske klädeshandlaren nyligen varit i Lancashire, under förevändning af en angelägen resa i affärer. Hans plan hade synnerligen väl lyckats, helst i Manchester — en stad som kunde sägas vara de missnöjdes högqvarter. Vid sin återkomst till London fann han att två personer, som dock voro från en mindre välkänd trakt, hade sökt platser såsom subaltern-officerarö vid hanstropp. Herr Kneebone eller, sågom han mest tyckte om att kallas, kapten Kneebone, var icke alldeles nöjd med de rekommendationer som dessa sökande hade bilagt. Men omständigheterna voro icke sådana