Dagens Nyheter – 26 april 1872, sida 1

RTR RENT STEKS ERT TERRAN ROCK förvåning som vi af redogörelsen i Aftonbladet förnummo att hr Sohlman när han går i mindre samqväm brukar medtaga stenograf; men sedan vi genomläst det vid tillfället hållna stenograferade talet, kunna vi ej annat än på det högsta gilla att stenograf medföljde ; ty det hade verkligen varit skada om ett dylikt aktstycke ej bevarats åt efterverlden. Vårt inskränkta utrymme tillåter oss ej att, såsom vi eljest skulle önskat, införa det i sin helhet, utan vi nöja osg med att derur göra några utdrag, på det våra läsare derigenom må blifva i tillfälle att blicka in i den hjertats gnagande oro, alstrad under nära aktgifvande på tidens större och mindre tecken och skickelser, hvilken, enligt hvad vi nu fått veta, lärer finnas hos hr Sohlman, då han går på vägen, då han nedlägger sig och då han uppstår. Såsom var att förvänta, är det egentligen de 8. k. Sfredsvännerna här i landet, hvilka göra hr S. det största bekymret. Hr Sohlman, hvilken, enligt sin längre fram i talet lemnade upplysning, känner kriget, förordar naturligtvis ej detsamma. Tvärtom anser han att den statsman ?) som utan rätter nöd, utan en högre nödvändighet leder sitt land in på krigets bana åsamkar sig en förfärlig blodskuld, som icke kan öfverskylas af några lagrar, Men oaktadt denna hans kännedom af kriget ger honom en viss afsky för detsamma, så synes det dock att det Chufvud för den högre politikent4, hvilket hr Sohlman obestridligen eger och hvilket äfven framskymtar på snart sagdt hvarje rad af hans föredrag, icke lemnat honom någon ro, utan ledt honom till den insigten att den af det förargliga fredspartiet här i landet omfattade politiken varit rent af befängd och ofelbart kommer att leda till de mest vådliga följder. Det är verkligen skada att vi ej kunna i sin helhet införa hela denna del af talet. Våra läsare skulle då kommit till full ingigt af hur svårt det måtte kännas för en man med hr Sohlmans stora vyer att det blifvit honom förmenadt få något djupare ingripa i vårt fosterlands öden. Man riktigt känner hur svårt det måste vara för honom att jemföra de tider, då det ännu fanns hopp att Han Selv med 22,000 Mand skulle kunna, åtföljd af Aftonbladets gloriösa sånger, uppträda på krigsteatern, och närvarande tid, då det ej återstår honom något annat än att Snedlägga sina bekymmer inför ett par tiotal personer, hvilka utgöra den ringa återstoden af ett en gång här ilandet icke obetydande krigsparti. Hr Sohlman måste der uppträda som Han Selv4, och såsom de 22,0004 fungerade de, vi skulle tro till detta antal uppgående ord, med hvilka han tjusade sina åhörare. Tänk ändå hvilken skilnad att en gång ha låtit sin fantasi spela på den lysande eventualiteten af att få i Aftonbladets spalter anteckna alla de Shugstora handlingar, hvilka skulle utförts af den skandinaviska hären, och nu nödgas inskränka sig till att inför ett fåtaligt auditorium beklaga att det är Csomething rotten i ett samhälle som ej låtit af Aftonbladets sirnsånger förleda sig att lemna sina ekonomiska förhoppningarX för att kasta sig i kriget, hvilket, enligt vid tillfället tydligt x) När en etatsman åsamkar sig ett dylikt ansvar, skulle vi gerna önska att veta hvilket straff borde drabba en tidningsredaktör som gör sig skyldig till samma sak. a RAR TR TR EA RA a a RR