Dagens Nyheter – 26 april 1872, sida 1

— Hvad är det ni säger om Jack Sheppard? skrek hon. — Thames gjorde den anmärkningen... — Thames! upprepade fru Wood och gaf i detsamma sin man en förtörnad blick. Det är också ett bevis på din envishet och din brist på smak. Hvilken annan än du skulle kunnat påfinna ett sådant namn åt gossen? Att uppkalla en kristen menniska efter en flod! Ingen bättre person har någonsin blifvit kallad Thames, och Darrell var utan tvifvel en person af rang, så framt icke hela historien om gossens räddning ur sjön är en dikt. — Min bästa vän! du glömmer... — Nej, herr Wood, jag glömmer ingenting. Jag har ett förträffligt minne, Gud vare lof! Och jag kommer mycket väl ihåg att alla menniskor som voro på sjön drunknade den der natten — utom du och barnet. — Min vän lilla! du är alldeles som du vore från dina sinnen.-.. — Jag var från mina sinnen, då jag åtog mig att vårda din .-.— Mamma! ropade Winifred hastigt. — Det tjenar till ingentirg, sade Thames lugnt, men med en blick som kom bloden att stelna i den lilla flickans hjerta; mitt beslut är i alla fall taget. — Du tycks ha glömt bort, min söta vän, att he:r Kneebone kommer hit i afton, fördristade sig Wood att yttra. JACK SHEPPARD. 19.