Dagens Nyheter – 25 april 1872, sida 1

modet, och hufvudet var betäckt med en musslinsmössa. Öfver axlarna hängde en silkesslöja med pelsbräm, och utanpå klädningen satt ett gult sidenförkläde, kantadt med blonder. Men i trots af alla fru Woods behag och grannlåter värda vi oss nu till ett yngre och intressantare par. — Jag hade nästan lust att träta på Jack Sheppard, för det han har förorsakat dig så mycken smärta, yttrade lilla Winifred Wood sedan hon slutat att badda armen på Thames efter sin bästa förmåga och nu hjelpte honom att taga på sig rocken. — Jag tror inte-du skulle ha hjerta att träta på någon, Winny; allra minst på en som jag tycker så mycket om som Jack Sheppard. Min arm är nu dessutom alldeles bra. Och jag har ju redan sagt dig att det i alla fall inte var Jacks fel. Således är ingenting att säga om den saken mer. — Det är besynnerligt, att du kan tycka så mycket om Jack, ty han är alldeles inte lik dig, kära Thames. — Det är just orsaken hvarför jag tycker om honom, Winny. Om han liknade mig skulle jeg troligen inte fråga efter honom. För öfrigt må du tänka om Jack hvad du vill; men det kan jag försäkra dig, att han är hvad man kallar rättfram och en godhjertad gosse. Att vara rättfram och godhjertad är alltid en synnerligen rekommenderande egenskap hos unga gossar. Och då Thames gaf sin vän