Dagens Nyheter – 24 april 1872, sida 2

ÅR förderfvad. 8e så, nu bär det af, skrek han och släppte plankan som föll med: stort brak ner på ställningen. Jack hade i detsamma kastat sig ifrån ställningen ner på golfvet. Allt detta var en minuts verk. Thames sprang fram till sin kamrat. — Gud ske lof, att intet ben är brutet, sade han skrattande då han såg Jack linka till bänken och emellanåt gnida sig på benen. — Ingen skada skedd, svarade Sheppard med låtsad liknöjdhet. — Det är en Guds nåd att ni begge ha kommit oskadda ifrån ett sådant tillbud, utropade Wood som nu först återfick målet. Jag skall säga er att en kallsvett går öfver hela min kropp. Hvad hade du att göra deruppe på ställningen, Jack? fortfor han, vändande sig till lärgossen; jag har alltid sagt dig, att någon olycka skulle hända genom den der oförvägenheten. — Banna honom inte nu, far! sade Thames medlande; han har blifvit nog skrämd redan. — Godt, .godt, efter du så vill skall jag ingenting mer :säga, återtog Wood. Men du har väl inte skadat din arm, min käre Thames? tillade han med någon oro. — Bara försträcst den litet, det är alltihop, svarade Thames. Smärtan går väl snart öfver. — Således är armen ändå: skadad, ropade snickaren förskräckt. Kom straxt ner med mig utför trappan och låt din mor se på armen.