Dagens Nyheter – 23 april 1872, sida 3

motsatte sig likaledes hrr reservanters åsigt, att man med medel af en obegagnad sedelutgifningsrätt kunde köpa räntebärande papper. Hr J. J. Ekman yrkade bifall till sin reservation, kvaruti han framställt förslag att bankovinsten skulle aflemnas till riksgäldskontoret. Häri instämde hr Ribbing. Alla örrige talare, hrr Stjernblad, Schwerin, Henning Hamilton, De Mare, Ry ydqvist och Skogman förenade sig om bifall med den af hr Wallenberg föreslagna uteslutningen. Detta blef också kam marens beslut. Andra kammaren, som ej medhann denia fråga på törmiddagen, utan för dess behandling använde äfven en timme af sammanträdet i går afton, stannade vid samma beslut som medkammaren. Hörom var andra kammaren så enhällig, att iogen votering kom i fråga. Hrr OC. G. Hierta, Wijk och Gripenstedt ansågo visserligen att) hellre än att reservera bankovinsten, borde man med densamma, eller så stor del deraf som erfordras, afbetala den skuld, hvari riksgäldskontoret står till banken för förskjutna medel vid 1808 och 1809 års krig, hvilken skuld nu uppgår till öfver 1!la million, men då detta vore en ny fråga, borde betänkandet återförvisas till utskottet för att få ett dermed öfverensstimmande förslag. Hr Gripenstedt såg på botten af denna fråga ligga I gömdt begäret att samla en fond, hvarm2d riksbanken skulle kunna undantränga privatbankerna. Tal. ansåg en sådan sträfvan oklok, emedan en bank, som skall dominera rörelsen, aldrig kan skötas med en tjenstemannakår, som är hänvisad till reglementariska föreskrifter; dertill fordras sporren af det personliga intresset. Äfven visade talaren olämpligheten af att binda bankofullmäktige vid vissa utländska statspapper, emedan alla sådana varit underkastade betydliga fluktuationer, äfven eugelska consols, ehuru dessa papper anses som de mest solida. Det beslut, hvarvid kammaren slatligen stannade, förordades athrr Agardh, J. Bundbäck, Gumcelius, Dufva, P. Olsson från Helsingborg, H. Schmidt och Gustaf Johnson. Hr Anders Johansson vur ensam om yrkandet att utskottets förslag oförändradt måtte bifallas. Andra punkten i betänkandet med hemstöllan or att 2 millioner af bankens reserverade medel må användas till grundfondens ökande, afslogs efter votering med 71 röster mot23, hvilka gäfvos för bifall till en af hr vice talmannen föreslagen förändrad lydelse af punkten i syfte, att medlen måtte användas till fondens ökande förrän detsamma blifvit i grundlagsenlig ordning beslutadt. Hrr Schwerin och Wallenberg ansågo det oändamålsenligt att öka grundfonden då ingen reseryfond finnes, hyaremot hvr Rydqvist och Westman yrkade ifall. I afseende på formen för tillkomsten af utskottets hemställen i denna punkt yppade sig stora betänkligheter i andra kammaren hos åtskilliga talare, nemligen hrr Gripenstedt, Mannerskantz, Iundgren, Sjöberg och Carlen, hvilka båda senare förordade att förslag till beslut, hvari alla lagliga former voro iakttagna. På en lävgre framställning af hr Agardh, understödd af hrr Gustaf Johansson och Sven Nilsson i Österslöf, godkände emellertid kammaren utan voteriug hvad utskottet föreslagit, hvadan kammaren sålunda angående grundtondens ökando fattat olika beslut. Utan diskussivu godkändes första kammaren statsutskottets hamställan ang. beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar, som ntan bidrag af allmänna medel utföras, samt dess memorial, om anvisande af de i rageringsformens 63 2 föreskrifaa kreditivsummor, af hvilka det s. k. större kreditivet bestämdes till tre millioner rdr och det mindre till en millionrfemhundratusen rår, En längre diskussion uppstod deremot i anledving af utskottets hemställan om afslag å hrr Nils Nilssons och Ola Anderssons motioner om anslag till folkhögskolor. Hr Stjernblad fiiste uppmärksamheten på att 11 ledamöter af kammaren hade reserverat sig och endast en ledamot af utskottet yrkat afslag å motionerna. gaf hr Carl Ekman anledning att förklara ara den åsyftade ledamo ten och att fö åsigt, om hvilken han stod ensam. Ett bifall till reservanternas förslas om ett år 1873 af 10,000 rår till understöd åt folkt e att gifva på hand åt alla sådana skolor, son stånd. Ki ch enskilda. hafv. genom frivil institationer och vi haf ifrån oss dessa bidrag. Folkuntorvisningon är så betydelsefall och of så omfattande art att staten ensam ej kan t: densamma om hand. He Funck visste att föregående talares ord skulle gälla tungt i våg en då man kände hans nit ch men kund ju ligger inon n skolorna, sehkura de un fö rån statens sida å understöd kunna komma till hitintills nos, att folkhögå i en gagnelig och kunde afvika från afseende, och i rdt ait staten denna ndelse vore det de rätt att träda emell derom, att vi från iden till våra folkkunde erhålla en dylika Jiro spalter af folkskoorgilti ig hr borde vara en atfslu okurser, och de rent fösta der intaga frimsta ru Huruvida dessa skolor kunde bestå utan mellankomst vore a trodde att de jar dock skule utre nära, ant frånva ATON ett menligt i yt let la e