Dagens Nyheter – 23 april 1872, sida 2

-—1240 — kom ihåg det, Jack, sade Wood. Mycket vackert sällskap eljest för en ärlig lärgosse! och ett hyggligt ställe att besöka för den som vill räkna sig bland hederligt folk! Den der bofven, hvars namn du nämnde, är en erkänd inbrottstjuf. Han blef dömd vid sista sessionen i Old-Bailey och undslapp galgen endast derigenom att han vittnade emot sina medbrottslingar. Jonathan Wild var den som frälste honom. — Ack, känner ni Jonathan Wild, mästare? frågade Jack, i det han ändrade ton och antog ett mera vördnadsfullt skick. — Jag har sett honom för flera år selan, tror jag, svarade Wood; och ehuru hans utseende nu måste vara mycket ändradt, inbillar jag mig att jag skall känna igen honom ännu, — En liten satt karl, är han inte det? ungefär vid er: längd, mästare — med ljusgult skägg och smal i syna som en räf? — Hm! svarade Wood och hostade litet för att dölja ett småleende; beskrifningen är icke oäfven. Men hvarför frågar du det? — För det att... stammade gossen. — Väg ut — var icke rädd, yttrade Wood med en mild och uppmuntrande ton. Om du har gjort något som är orätt, så bekänn sanningen och jag vill förlåta dig. — Jag förtjenar ej att ni förlåter mig! svarade Jack och brast i tårar; jag fruktar att jag har gjort för mycket orätt. Känner (ni