Dagens Nyheter – 22 april 1872, sida 2

som han nemligen inbillade sig, återtog gossen sitt göromål, och under det han med ökad ifver begagnade knifven sjöng han följande till hans förehafvande icke olämpliga Verser: STENEN I NEWGATE, När Olaude Duval blef till Newgate bragt, Män en släthuggen sten hade nyss: inlagt. I len-han sitt namn högg in. -Adjöl Sa bödeln, nu skref ni er dom, att dö. Med en mejsel så fin, trailera — Det der S:et måste skäras litet djupare, sade lärgossen för sig sjelf, i det han förbättrade nämnde bokstaf. Se så! nu är det bra. Duval blef hängd. Kom en annan sen, Som snart sitt namn skref på samma sten. Tom Waters ! sa bödeln med djefvulskt hån, Ni leds vid lifvet, ni vill härifrånt, Med en mejsel så fin, trallera! — Aj, aj, ropade lärgossen; så dum jag är! i stället för John har jag satt Jack. Men det är detsamma. John har aldrig någon menniska kallat mig, så långt jag mins. tillbaka. Så jag kan väl anse mig vara kristnad till Jack. Fan bösitta! jag höll på att stafva mitt namn med ett p. Kapten Bew också derstädes fängslad var; Rumbold och Whitney — ett hyggligt par! Och allå skrefvo på samma sten, Och alla hängdes på samma gren? Med ena mejsel så fin, trallera! — Bevara mig! fortfor lärgossen; jag hoppas den här bjelken icke är så beskaffad som ö