Dagens Nyheter – 22 april 1872, sida 1

stenen i Newgate; annars kunde det hända mig som de stora män, om hvilka visan talar, att få dingla i Tyburns galge för mitt besvär. Men det har ingen fara. — fast, inte vore jag rädd föret, om mitt namn derigenom blefve lika ryktbart som deras. Utsigten till galgen skulle aldrig afskräcka mig ifrån landsvägslifvet om jag vore så sinnad. Väl tjugu vägriddare, tappert folk, Begagnade samma sten till tolk. Men galgen undgick ingen enda en, Som ögg sitt namn uti Newgate sten. ed en mejsel så fin, trallera! — 8e så! ropade gossen i det han hoppade ner af stolen och gick några steg baklänges på bänken för att granska sitt arbete; det der ser inte så illa ut, Claude Duval sjelf skulle inte ha gjort det bättre, ha! ha! Det i bjelken inskurna namnet hade detta utseende: ö JACH SHEPPARD. — Jag hade nästan lust att bli vägriddare för att komma ifrån gamla Wood, sade Jack i detsamma han fällde ihop knifven och stoppade den i sin ficka. — Du skall så fan heller, dundrade en röst som kom ifrån gömstället vid dörrn och fyllde lärgossens bröst med förskräckelse. Kom ner ifrån bänken, min gunstig herre, så skall jag lära dig att förderfva mina Väggar hädanefter. Kom ner på stund, säger jag; — eller kanske jag skall hjelpa dig? Härvid