Dagens Nyheter – 22 april 1872, sida 1

Någon rock hade han icke på sig vid detta tillfälle, emedan det var både ledigare och angenämare att arbeta i skortärmarne; men då han skulle vara riktigt klädd brukade han en ljus frack med breda uppslag och långa skört, som hade blifvit aflagd af hans mästare. Då herr Wood skulle gömma sig bakom bräderna kunde han ej förekomma att de gåfvo ett svagt knarrande ljud. Ehuru obetydligt det var blef lärgossen likväl uppskrämd deraf, så att han genast afbröt sitt förekafvande och kastade en orolig blick åt sidan, hvarifrån han tyckte sig hafva hört bullret. Döt ansigte han nu visade hade qvicka och lifliga drag, med vackra nötbruna ögon och en klar olivfärgad hy. Till växten var den unga gossen ovanligt spenslig, äfven för sin ålder, som kunde vara högst tretton år, och de löst hängande kläderna gjorde också att han såg smalare ut än han i sjelfva verket var. Men om hans yttre utseende var barnsligt voro hans blickar det alldeles icke. Han syntes ega en skarpsinnighet och slughet, vida öfver sin ålder; — en mans hufvud tycktes dölja sig under en gosses mask. Den blick han kastade åt dörrn tillkännagaf på ett särdeles uttrycksfullt sätt hans karakter: let var en blandning af fruktan, trotsighet och beslutsamhet. Det rådande uttrycket blef omsider beslutsamheten, såsom man utan svårighet kunnat förutse, och han skrattade sjelf åt sin räddhåga. Den enda del af hans eljest behagliga ansigte som var be