Dagens Nyheter – 20 april 1872, sida 2

oso BSS ut handen, knappt vetande om han var död eller lefvande, fann han att han var allena: Stenregnet, som icke tillfogat hvarken honom eller barnet den ringaste skada, hade träffat våldsverkaren och efter all sannolikhet störtat honom i det förfärliga vattengapot. — Det är aldrig något ondt som icke har något godt med sig, tänkte Wood, och fästade nu sin uppmärksamhet på barnet, hvars svaga skrik och stretande tillkännegaf att alla dv besvärligheter de utstått icke haft något menligt inflytande på dess lifekrafter. — Stackars liten! mumlade han för sig sjelf och tryckte barnct med ömhet till sitt bröst, under det han fattade i repstegen och klättrade upp till fönstret; om du verkligen har förlorat begge dina föräldrar, såsom den der förskräcklige mannen nyss sade, så är du likväl icke utan vän och beskydd, ty jag vill sjelf vara en far för dig! — Och till minne af denna rysliga natt och den dödsfara, hvarifrån jag Varit ett medel i Försynens hand att frälsa dig skall du bära namn af Thames Darrell! ) Wood hade ej förr stigit in genom fönstret än naturen tog ut sin rätt — och han svimmade. Då han åter kom till sansning, fann han sig insvept i en yllefilt och liggande till sängs med vrrma tegelstenar under fötterna. Hans första omsorg var att fråga efter barnet, och det var med synnerlig glädje han förnam att det lefde och mådde väl. De men