Dagens Nyheter – 20 april 1872, sida 2

— ILL niskoälskande invånarne i det hus, der han funnit en tillflykt, hade vårdat barnet lika sorgfälligt som honom sjelf. Först mot middagstiden dagen derpå var han i stånd att röra sig; och då nu stormen hade betydligt aftagit begaf han sig på hemvägen med sin lilla börda. Staden framställde en ryslig bild af förödelse. London-bron hade lidit något mindre än de flesta andra ställen. Men den var så full med ramlade skorstenar, nerblåsta taktegel och afbrutna stycken af takvirke, att passagen var nästen alldeles stängd. HSjelfva husen stodo lutande på ett fruktansvärdt sätt, och tycktes färdiga att vid första vindkast störta ned i strömmen. Icke utan möda kunde Wood bana sig väg genom ruinerna. För öfrigt var detta framträngande förenadt med icke liten fara, ty i hvart ögonblick ramlade en mur eller ett stycke af ett hus och krossade den som befann sig nära derintill. Midt igenom denna förödelse sträfvade snickaren sin väg fram, än uppför än nedför de grusberg, hvaraf alla gator voro uppfyllda, beständigt hotad till lif och lemmar af öfverhängande faror. Slutligen kom han fram till Fleetstreet (Amiralitetsgatan). I detta qvarter hade stormen rasat tio gånger värre än annorstädes. Dess forna utseende var helt och hållet förändradt. Wood kunde knappast igenkänna hvar han var. I stället för de bastanta byggnader han der sett för ett par dagar sedan