SS AA VU förrän vindstötarne kändes så häftiga och stormens dån blef så förfärande att han nästan var på vägen att afstå från hela företaget. Kärleken till lifvet segrade likväl öfver dessa fasor och han fortsatte sin väg. Den kant på hvilken han släpade sig fram var ungefärligen af en fots bredd... Hvalfbågens längd var öfver sjuttio fot. För den arma snickaren. syntes det vara en oändlig sträcka. När han efter långsamma och ihärdiga bemödanden ändtligen hade hunnit halfvägs träffade han på ett hinder som gjorde hang vidare framträngande omöjligt. Det var en stor sten som blifvit der qvarlemnad af de med brons reparation sysselsatte arbetare. Kalla svettdroppar stodo Wood i pannan då han mötte detta oförmodade hinder. Attåtervända var omöjligt; att resa sig på fötterna hade varit säker undergång. Han kastade en blick nedåt på den häftiga strömmen, som han i mörkret kunde se hur den rusade fram med blixteng snabbhet. Han lyssnade på strömfallets dån som nu blandade sig med stormens tjutande; och nästan vansinnig af hvad han hörde och såg stötte han till stenen med hela sin styrka. Till hans förvåning och glädje gaf den vika, rullade öfver kanten och sjönk. Så starkt var likväl dånet och brusandet omkring honom att stenens plumsande i vattnet icke en gång hördes. Emellertid var nu vägen ej längre stängd och snickaren fortsatte sitt krypande. AN JACK SHEPPARD, 14.