fann han nu intet annat än en rad grushögar med några lemningar af till hälften ramlade murar. Det var en bedröflig och nedslående anblick att se en stor stad så plötsligt ödelagd, och snickaren kunde ej utan djup rörelse åskåda denna fasansfulla förändring. Men som vanligt är vid stora allmänna olyckor, sågs äfven nu en hop pöbel genomströfva gatorna, endast med afsigt att plundra. Nära Temple-Bar, der passagen var mest vådlig i anseende till grusmassornas storlek, blef Wood omringad af denna pöbelhop; och en person, hvars svartbruna ansigte påminde honom om den som varit hans värsta plågoande under den föregående natten, fattade honom nu i kragen och beskyllde honom under vilda förbannelser och eder, att hafva stulit barnet som han bar på armen. Förgäfves bedyrade Wood sin oskuld. Bofvens följeslagare togo hans parti; och efter all sannolikhet skulle barnet på sådant sätt blifvit röfvadt från den som hittills så underbart frälsat dess lif, om ej en patrull, som var utskickad för att upprätthålla ordning och skydda medborgares egendom, just i rättan tid hade kommit till stället och medelst kraftigt begagnande af sina hillebarder skingrat våldsverkarne och satt den anfallne i frihet. Wood tog derefter till fötterna och såg sig ej en enda gång tillbaka förr än han kom till sitt eget hus på Wychgatan. Här mötte hans hustru honom i porten, och i hennes vård lemnade han nu sin ur så många faror räddade, dyrbara börda. Slut på första tidpunkten.