Dagens Nyheter – 19 april 1872, sida 2

om skapnaden och beskaffenheten af den plattform, hvarpå han funnit sin räddning. Det är redan sagdt att hvar och en af de till de särskilda hvalfbågarne hörande pelare af gamla London-bron var skyddad mot flodvattnets våldsamhet genom en stor och långt utsträckt stendam. Dessa dammar voro olika breda, allt efter vidden af den pelare hvar och en omfattade. Men de voro alla nästan af samma längd och byggda ungefärligen i skapnaden af en båt, med begge ändarne lika spetsiga som kölen på en kanot. De stenkistor som utgjorde grundvalen för dessa dammar, voro beklädda på sidorna med huggen sten och dessutom ytterligare befästade med horisontelt liggande timmerstockar; också hade de redan i århurdraden motstått strömmens våldsamma anfall. Några af dem äro emellertid nu begrafna i bottnen på Themsen. Den dam, hvarpå snickaren befann sig, var den fjerde från Surrey-stranden. Den var omkring nio fot i bredd och något mer i längd; men den var betäckt med dy och mudder och vågorna slogo beständigt öfver den. De ofvannämnda tvärbjelkarne voro så glatta som is; och öppningarne emellan dem voro fyllda med vatten som räckte öfver knäna. Snickaren kastade sig så lång han var ned på stendammen för att undgå stormens raseri. Men i denna ställning var han utsatt för värre farar än annars. Visserligen riskerade han mindre att bli bortryckt af stormen, men