Dagens Nyheter – 19 april 1872, sida 2

-— 99 -— kade Benjamin; intet annat än ett merrakel kan frälsa oss. Båten rusar rakt på bron; och endera blir han sönderslagen emot stenhvalfvet eller. går han inunder och: dränker sig, det är säkert. Vattnet har väl fallit tolf fot, och kom ihig bara, på en. sådan natt, då en hel flotta kunae blåsa åt helvete. 5 Wood kom ihåg det och suckade helt. högt. — Gud hjelpe oss! utropade han; hur kunde vi vara så galna och åsidosätta den gamla matrosens varning? — Det är en ting som oroar mig, fortfor Benjamin. Hör på, herre, jag ville be er om något. I fall ni är lyckligare än jag och kommer väl i land, så ge roddarpengarne åt gamla -Saltvatten. . Jag gaf honom tummen på att om jag förlorade vadet skulle. han få sin betalning antingen jag vore lefvande eller död; och jag önskade gerna vara ordhållig. Vill ni göra det? — Ja, jag vill, svarade Wood hastigt. Var det åskan? stammade han då i detsamma. en förfärlig knall hördes ofvanifrån. — Nej, det är bara en ny orkan, svarade Benjamin ; hör! nu kommer den, — Herren förbarme sig. öfver 088,. arma syndare! utropade Wood, då ett förskräckligt vindkast genomblötte dem som voro om bord. Orkanen hade nu nått sin höjd. Vinden skrek liksom af glädje att hafva fått uppdrag att uttala Guds vrede. Det döfvande och oaflåtliga dånet tycktes nästan tillintetgöra hör