Dagens Nyheter – 19 april 1872, sida 1

-— IVU -—-— selns förmåga. Den som vändt ansigtet mot orkanen skulle blifvit i ögonblicket qväfd. Den trängde in i hvarje öppning mellan klär derna och slet dem från kroppen på den som bar dem, till och med om han fasthöll dem med all sin styrka. Flera sådana exempel berättas. Den trängde igenom sjelfva skinnet på menniskorna, lödade känslan i köttet, förlamade hvarje förmåga. Det tjocka mörkröt ökade ännu mer fasan af stormen. Förödelsens ande rusade fram, utrustad i sin mest hemska skrud, Ingen såg honom men alla kände hans närvaro och : hörde tordönet af hang röst. Inbillningskraften, understödd af mörkret, befolkade luften med spöken. Man tyckte sig höra tiotusen hästar stampa i luf: ten, liksom förödelsens verk varit åt dem uppdraget: Rysliga skepnader syntes fladdra omkring, burna på stormens vingar, uppeggande och ledande dess raseri. Den verkliga faran lemnades ur sigte eller glömdes helt och hållet för dessa sjelfskapade farhågor; och många klenmodiga varelser skrämdes ifrån förståndet genom öfverdrifven fruktan och ångest. Sådant hade fallet nära blifvit med snickaren om han ej blifvit väckt ur den försoffning, hvari förtviflan nedsänkt honom genom Benjamins röst som tjöt i hans öra: Bron! bron! :