Dagens Nyheter – 19 april 1872, sida 1

Under föregående uppträden hade en dödsstillhet herrskat i luftens region. Men just i detsamma Rowland sprang till styret och gaf signal att förfölja den hyss upptäckta båten hördes uppiffån ett dån, likasom af en hel artillerisalfva och vindarne bröto ännu en gång sina bojör. Nyss förut var vattenytan -jemn och svart som bläck.: Su var den. hvit af skum, fräsande och sjudande som-en ofantlig kittel, Blåsten for ännu en gång hvinande fram öfver den upprörda strömmen, ryckte fort de hvita lakan af skum som betäckte den, stänkande deras innehåll vidt omkring såsom ett tätt regn, och lemnade sålunda der rasande strömmen ännu svartare än förut. Stormen hade nu blifvit em orkan; denna orkan var den förskräckligaste som någonsin ödelagt vår stad. Förstörelse utmärkte öfverallt dess lopp. Nedstörtäde kyrktorn och famlade slott; träd uppryckta med rötterna; många hus jemnade med marken; på de flesta andra takön afryckta; likåså på alla kyrkor de tunga blytaken, hvilka efter hvad krönikorna berätta Safrycktes och sammanvecklades såsom pergamentsrullar. Ingenting skonades af den urginniga stormen, hvarken till lands eller sjös. De flesta skepp sömlågo på Themsen lösrycktes från ina moringar och krossades mot hvarandra eller söndersplittrades mot stranden. Allt var mörker, förvirring, fasa och förstörelse. Menniskorna flydde JACE SHEPPARD. j 13.