-—-R Vv Se platsen för striden; men anfäökta honom! det var just den kanaljen som sköt nyss på den stackars Bill Thomson, så jag är just inte mycket ledsen, om han skulle bli fiskmat. Under det Benjamin talade så, rodde han allt närmare de stridande. Det var nu Rowland och Darrell, som kämpade ensamme. Den senare hade redan befriat sig från en af sina motståndare, nemligen : Davies. Med hast vräkt öfver bord, hade denne till mord så beredvillige tjenare funnit sin graf i vågorna. Det var just i början af flodtiden och half ebb, så att dena häftigt brusande strömmen förde honom genast bort. Medan striden sålunda rasade mellan hufvudpersonerna, voro roddarne på den större båten sysselsatta att mota strömmens häftighet och arbetade att hålla begge båtarne, som da fastbundit vid hvarandra; qvar på samma ställe. Denna omständighet gjorde att Woods båt som pådrefs af årorna och floden på en gång for förbi stället dit den ville komma; och innan den hann tillbaka var striden redan slutad. I början syntes Darrell under några minuter hafva öfvervigten, emedan ingendera af de stridande kunde komma åt att nyttja värjan, och i kroppsstyrka var flyktingen uppenbarligen sin motståndare öfverlägsen. Båten vickade oupphörligt under striden, och hade den ej varit fastbunden vid den större båten skulle den ovilkorligen blifvit omstjelpt och begge de stridande kommit i vattnet. Emel