Dagens Nyheter – 17 april 1872, sida 1

skall rå pån, sade Ben skrattande; den storm blåste aldrig ännu som hindrade mig att gå öfver Themsen. Vädret har varit hårdt nog de sista fjorton dagarne, men aldrig har jag vändt det ryggen. — Må vara att det gått hittills, sade den gamle matrosen torrt, men i natt blir def er för styft i alla fall. För öfrigt, om pi: ligen skulle lyckas att komma öfver till :...a sidan, så låt råda er af en gammal sjöman och var inte nog dumdristig att våga er hit tillbaka. — Hör på, saltvatten, inföll Benjamin, jag vill säga er en sak. Jag håller ett vad, och det om två shilling, att jag är tillbaka här inom en timme. — Gäller! ropade matrosen. Men hvad har jag för godt af att jag vinner? När ni är död kan ni inte betala mig. — Var into rädd, svarade Benjamin mycket allvarsamt; förlorar jag, skall ni ha er betalning antingen jag är lefvande eller död. Der har ni tummen på det. Kom nu, herre! — Jag skall säga er en sak, herr värd, yttrade den gamle matrosen sedan Wood och roddaren hade gått, under det han helt lugnt stoppade sin pipa ur en ofantlig tobaksdosa af tenn; ni har tagit afsked af er vän! — Bevars, tror ni verkligen det? ropade värden på Trumpetaren. Jag springer fatt honom och för honom tillbaka. Han är från