Dagens Nyheter – 17 april 1872, sida 1

MR lare, der han kunde få värma sig och taga någon förfriskning. Till den ändan vek han af i en gränd till venster och inträdde snart i en liten ölstuga, öfver hvars dörr hängde en skylt med inskrift: CWälska Trumpetaren, — Låt mig få ett glas bränvin, sade han, 1 det han steg in i-rummet. — För sent, min gode man, svarade värden på Trumpetaren i kärf ton, ty den nykomne gästens utseende behagade honom ej; jag skall just nu stänga. — Hvad tusan, David Pugh, känner ni inte igen er gamle vän och landsman? frågade Bnickaren. — Hvad för slag! Är det ni, Owen Wood? utropade David i högsta förvåning. Hvad fan gör ni ute så sent? Och hvad i Guds namn har händt er, säg, menniska? Ni visar er i en besynnerlig skepnad, — Ge mig bränvin först, så skall jag säga er det sedan, svarade Wood. — Hör hit, hustru! Tag ner den der buteljen från andra hyllan deri skänkskåpet. — Se här, min bäste Wood, ropade David i detsamma han slog i ett glas ur sagda butelj och bjöd åt snickaren; det här skall värma alla vinklar och vrår i ert hjerta. Var inte förskräckt, menniska — ned med alltihop. Det är äkta genever. Jag gömmer det för min egen strupe, tillade han med låg röst. Sedan Wood hade tömt glaset i botten kände han sig mycket bättre, hvarpå han flyttade sig