Dagens Nyheter – 16 april 1872, sida 3

Article Image
ge 0 EV OS detta i svar den 8 mars, framhållande at Internationale icke kränkt engelska lagarne Hvarjehanda nyheter. Det farligaste djuret. OH tillegnadt. (Imit.) Hur kallar du det kreatur som till sin art och sin natur mest farligt är af alla? En mäktig konung sporde så en filosof. Och filosofen sade då: Bland vilda nämns det för tyrann, men bland de tama plägar man i. att smickrare det djuret kalla. Väl beredd, Till presten kom en ung man af arbetsklassen med sin käresta, för att i Guds namn sammanokas till ett s. k. äkta par. Är du beredd till denna vigtiga och högtidliga handling ? frågade prestmannen. — Beredd! upprepade brudgummen, tydligen förnärmad. Jag har köpt en half ko, två får och 10 kannor bränvin, och bättre beredelse kan vi icke begära af en man i mina omständigheter! Livingstone i fara. Tidningen NewYork Herald öfverraskade för någon tid sedan sina läsare med underrättelsen attredaktionen sändt en speciel korrespondent för att uppsöka dr Livingstone. En annan tidning yttrar med anledning af denna notis: Den berömde Afrikaresanden har härigenom blifvit utsatt för en allvarsam fara, och det är klart att han skall resa natt och dag för att undvika ett sammanträffande med den utsända korrespondenten. En qvistig fråga. Vid en domstol uti en af Englands mindre städer förekom för någon tid sedan ett mål af ganska egendomlig beskaffenhet. Saken var den att tre personer infunnit sig hos egarinnan till ett värdshus i staden samt lemnat henne 100 pund sterling hvardera, med begäran att hon skulle taga pengarne i sin vård och icke utlemna dem till någondera af dem, utan att alla tre varo tillstädes. Värdshusvärdinnan gick in härpå. Emellertid inträffade det någon tid derefter att en af de tre männen ankom till värdshuset och, visande på allt sätt att han hade mycket brådtom, anhöll att värdinnan genast måtte lemna honora pengarne, emedan han afslutat ett för honom fördelaktigt köp och måste på ögonblicket prestera den öfverenskomna betalningen. Utan att betänka sig och icke anande någon list, gaf honom värdinnan de 300 punden. Knappt hade han emel lertid fått myntet i sina händer, förrän han reste till Amerika, och värdinnan blef stämd af de två andra, hvilka yrkade att återbekomma de 200 pund, som de för sin del deponerat hos henne. Juryn syntes böjd att förklara henne skyldig att betala; men svarandens advokat uppstod och yttrade inför rätten följande: Mina herrar ledamöter af domstolen, min klient svaranden, erkännver sig ha mottagit pengarn2; och hvad kärandenas sakförare upplyst, eller att min klient icke var berättigad attutlemna de deponerade medlen, så framt ej alla tre egarne vore dervid närvarande, eger också sin riktighet. Nåväl, mina herrar, det fordrade penningbeloppet finnes i svarandens ego, och så snart de båda käranderna infinna sig, åtföljda af mannen nr 3, så skola de få hvad de begära. Käranderna, som icke kunde uppfylla detta vilkor, nödgades afstå från ;itt yrkande, till den fattiga värdshusvärdinnans stora glädje och åhörarnes tillfredsställelse. Monsieur de Paris. som skarprättaren i Frankrikes hufvudstad kallas, har sistlidna långfredag aflidit i en ålder af 70 år. Heindreich, så hetto han, var en man på öfver sex fots höjd och i besittning af en ovanlig styrka. Han var en fulländad gentleman till det yttre, elegant klädd och friserad, Hans gage var 12,000 frank om året. Då han skulle utföra sitt sorgliga värf, visade han alltid ett orabbligt lugn och lagade alltid så att allt tillbehör var i nödig ordning. Den siste förbrytare han expedierade ur verlden var Tropmann, om hvilken man berättade, ätt han i sista stunden bitit bödeln i fingret. : Detta var dock icke fallet, men Heindreich var nödsakad.att med våld hålla hans hufvud -under guillotinens knif,då han försökte. att-rycka sig lös. I sitt-sextonde år började Heindreich sin profession i bagnon i Toulon, hvarest han efterträdde fadren som bödel. Han var ogift och blef, då den siste:af den bekant skarprättarfamiljen Sanson drog sig tillbaka, -kallad till Paris. För närvarande finnes ingen skarprättare i hela Frankrike; militären fullbordar som man vet blodsdomarne mot kommunarerna. FIENDER ERT EOS Redovisning.

16 april 1872, sida 3

Thumbnail