Dagens Nyheter – 16 april 1872, sida 2

besten i det han satte ljuset på golfvet och buteljen för mun och vräkte sig med hela sin tyngd på en bänk; jag har gola nyheter att berätta er. — Goda nyheter är något nytt för mig. Hvad kan det vara? — Gissa, sade Blåskinn och försökte att lägga ett uttryck af galanteri i sin motbjudande uppsyn. Fru Sheppard darrade häftigt; och ehuru hon ganska väl förstod hans mening svarade hon: — Jag kan ej gissa. — Nå, lika godt då, återtog bofven; för att inte lemna er i ovisshet, såsom rackarn gade åt Tom Sheppard när han satte snaran om halsen på honom, så vill jag söga er att jag har kommit för att göra er ett hederligt giftermälsanbud. Att ni inte ger mig afslag, det är säkert; således behöfver ingenting mer talas om den saken. I morgon gå vi till Skceppsholmen och låta koppla ihop oss. Runka inte på hufvudet. Hvad jag sade om er unge, var bara prat. Det var inte min mening! Men jag är så der, när jag blir uppretad. Jag skall ta upp gossen som om han vore mitt eget költ och blod och jag skall uppfostra honom till en riktig bamnbuse och i god tid lära honom bruka sina klor; med ett ord jag skall göra honom till en lika duktig karl eom hans far var. . — Aldrig, skrek fru Sheppard, aldrig i evighet skall det ske!