Dagens Nyheter – 16 april 1872, sida 1

När den vackra Tom Sheppard till galgen blef förd, Stopp här, så hans ljudande stimma blef hörd. Man höll vid Kron-Tavern; pokaln honom ricktes: Nej, gömmen, han skrek, så att ugglorna väcktes; Af Jonathan Wild Pokaln må bli sviljd, Då bofven en gång blir af dödsångest qviljd. Men ingenting botar förriidarens qvual, Ej klunken en gång ur Juliani pokal. V. Blir min lott att en dag åka baklänges dit, Då stannar vid Kron-Taverns port j Och ropar åt värden att fylla i kr set, Och dricker en skål för det luftisa huset, Der lösen ir: häng! . Och repet vår sing, Och blåsten oss gungar i flygaude fläng. Ty Ingenting smakar i dödstimmans qval Så bra som en klunk ur Juliani pokal. — Fan besitta de qvinfolken, mumlade sångaren sedan han slutat sin visa; kan ingenting förmå henne att komma fram? Hör på, enka Sheppard, tillade han i det han steg upp, var inte rädd. Det är en hederlig karl som kommer och tillbjuder er sin hand. Den som söker en mö, falleri falleralla! (hickande). — Jaså — ni vill inte — nå, jag skall väl få rätt på er. Fru Sheppard, hvars förtrytelse att ge gitt matförråd uppätet hade något minskats genom hoppet att den objudne gästen skulle gå sin väg sedan han tillfredssällt sin aptit, blef nu JACK SHEPPARD. 10.