Dagens Nyheter – 15 april 1872, sida 2

— Hallå, enka! skrek en grof röst nedifrån; hvar djefvulen håller ni hus? Fru Sheppard svarade icke. -— Jag har någonting att säga er, fortfor samma röst litet mindre barskt; någonting som är till er egen fördel; kom derföre fram ifrån ert gömställe och låt oss supera tillsammans, ty jag är fördjefladt hungrig. Hör ni icke? Enkan fortfor att tiga. — Ja så, ni vill ej komma; nå väl, jag får hjelpa mig sjelf, men det är att vara bra litet sällskapslik. Slamret med bägare och tallrikar tillkännagaf i detsamma att talaren verkligen gjorde såsom han sagt. — Ni har förbannadt goda varor här! En präktig pastej, och, så sannt jag lefver, en förträfflig Canarie sec! Ni är ganska välmående i qväll, enka. Här dricker jag er skål i en bräddfull bägare och önskar er en bättre man än den första var. Det blir ert eget fel, om Li icke snart får en annan man, och en man som är ung och hygglig på köpet. Här dricker jag hans skål också. Hvad, tiger ni ändå? Ni är sannerligen den första enka jag någonsin hört som kunde stå emot den lockmaten. Nå, jag skall försöka då hvad en vacker visstump kan göra. Och dermed uppstämde han följande ballad: