— 67 — — Hvar är hon? dundrade Jonathan, som i detsamma kom tillbaka och fattade fru Sheppard i armen. — Hon flydde uppföre trapporna, svarade enkan. i — Si ljuger, konå! skrek Jonathan och stötte våldsamt undan henne, då hon försökte hindra honom att inträdå i rummet; hon är här! Sch! hvad var det? fortfor han, då ett plötsligt skrik hördes utifrån. Vid djefyulen! hon har klifvit miste! . En ögonblicklig, förfärlig tystnad inträdde, endast afbruten af ett sakta qvidande. Sir Cecil som jemte Rowland och Hera andra hade inträngt i rummet rusade fram till fönstret med en fackla. Han vände ljusskenet nedåt, och i nästa ögonblick vinkade här, med bleknad kind, åt Rowland. : — Er syster är död! hviskade han sakta. -— Hennes blod komme öfver hennes eget hufvud i sådant fall, svarade Rowland med hårdhet. Hvad hade hön här att görå? — Hon kunde ej motstå ödets skickelser som drog henne hit, yttrade sir Cecil med sorgsen blick. q — Gå ner och tag vård om den döda, sade Rowland gom ej utan stort bemödeande kunde öfvervinna sin rörelse; jag skall komma efter om en liten stund. Dennå händelse styrker mig emellertid i min föresats, snarare än den Verkar till hinder deromiot. Skamfläcken på