Dagens Nyheter – 13 april 1872, sida 2

Darrell, men jag känner en oförklarlig motvilja att lemna detta ställe. En aning säger mig, att jag rusar värre faror till mötes. — Ni vet bäst sjelf hvad ni bör göra, yttrade Jonathan hånfullt; men om jag vore i ert ställe skulle jag hellre utsätta mig för en tillkommande obestämd fara än underkasta mig en närvarande säker olycka. — Ni har rätt, återtog Darrell; mitt vankelmod är förbi. Hvilken är närmaste vägen till strömmen? — Hvad! det är en svår väg pi tänker taga, sade Jonathan. När ni har kommit väl utföre stegen tar ni genast af åt höger och håller er tätt utmed Myntets mur, så kommer ni snart till White Cross Street; der tar ni åter af åt höger, så kommer mi till Queen-Street; så till venster, för att komma till Deadmans-place, och från Deadmans-place har pi knappt femtio steg till St Saviours trappa, der ni alltid är säker att få en båt. — Det är just min afsigt, svarade Darrell, i detsamma han steg ut genom fönstret. — Vänta! sade Jonathan och hjelpte honom att komma på första steget; det är bäst att ni tar min lykta. Den torde bli er nyttig. Kanhända pi vill ge migi stället något tecken, hvarmed jag ken påminna er om denna nettens händelser i fall vi skulle någongång räkas. Er handske vore tillräcklig. — Der är den, svarade Darrell och kastade