Dagens Nyheter – 12 april 1872, sida 1

rå 7 nn dervid var fästad en liten kort och tjock påk;, som i det närmaste liknade en brödkafle. Myntmästaren var åtföljd af en annan karl, som var en nästan lika ståtlig figur som han sjelf och lika betänksam i sina rörelser. Denne persons klädsel var af nog besynnerlig art och skulle kunnat anses för en maskraddrägt, om icke den orubbliga allvarsams het och värdighet, som hela hans skick uts visade, hade aflägsnat en sådan tanke. Den bestod af en trång jacka af brun fris, utsirad med tredubbla rader af messingsknappar; utoms ordentligt vida holländska sjömansbyxor, men som voro tätt åtåragna vid knäna; röda strums por med svarta kilar och en pelsmössa. Den som bar denna sällsamma drägt hade ett bredt, väderbitet ansigte, små blinkande ögon och ett tjockt gråaktigt skägg. Ehuru han gick vid mästarens sida, hände det sällan, att han med honom utbytte ett ord, emedan han synteg helt och hållet försjunken i de betraktelser som väcktes af hans stora holländska tobakspipa, Näst efter de begge utmärkta personer vi nu beskrifvit kom en tropp unga karlar med hvita kokarder i hattarne samt korta stafvar, käppar och facklor i händerna. Det var mästarena lifvakt. Jonathan gick nu fram till mästaren och begärde en audiens, som genast beviljades. Han berättade då, utan mycken vidlyftighet, JACK SHEPPARD. ?.