Dagens Nyheter – 11 april 1872, sida 3

mande med bjertslitande jubel, och snart är icke blott huset utan äfven gatan derutanför så full af menniskor att polistjenstemän måste tillstädeskomma, för att upprätthålla ordniogen samt tillse att icke trafiken på gatan hindras. Sådana uppträden räcka vanligtvis minst ett helt dygn och ha under loppet af sista veckan förefallit vid Prinzengatan, Ziegelgatan, Dresdnergatan, Rosenthalergatan och två gånger på Sebastiansgatan, Jagten efter rum är icke heller utan sina tragikomiska episoder. Hos poliskammaren anmälde sig sistl. fredag på middagen ett storväxt fruntimmer och berättade med rinnande tårar, att hennes man hade varit borta sedan den föregående dagen, och att hon derför var viss om att någon olycka händt honom. Dylika klagomål förekomma dagligen och det vanliga är att de försvunna återkomma helt belåtna hem, sedan de hos någon god vän sgsofvit af sig det rus, som de i ett gladt sällskap ådragit sig. En antydan att så äfven nu kunde vara fallet tillbakavisades på det mest bestämda sätt af vår skräddarfru; ännu aldrig under deras 25-åriga äktenskap hade det händt att hennes man behöft begagna portnyckeln; honom zndåste någon olycka ha drabbat. Den tjensteman, till hvilken hon vändt sig, tog reda på, huruvida till poliskammaren någonting blifvit inrapporteradt rörande den bortkomne, och det upplystes då stt denne för tillfället satt häktad i polisarresten såsom saknande bostad. Leende låter tjenstemannen uppkalla skräddaren, och han får då se framför sig en liten, blygsam msn, som säkert vägde tre gånger mindre än sin korpulenta hustru. Men för all del huru kommer det sig att ni, en välbeställd borgare, drifver omkring nattetid bland löst pack och tillskyndar er familj en outsäglig ångest? — Ack, min Gud, stammar skräddaren, jag kan icke mer gå hem; jag måste skaffa rum åt oss till flyttningen, och hustru min har nu sagt att. jag ej får visa mig för hennes ögon förrän jag hyrt våning, Det lyckades mig ej i går och — på natten kommo ett par konstaplar och förde mig hit. — Följ nu med mig, er fru väntar er härute. — Dennå underrättelse tycktes vara nådastöten för den lille skräddaren; han följde emellertid tjenstemannen med vacklande steg. När frun fick se sin man, förändrades plötsligt hennes utseende, hon torkade bort sina tårar och begynte läsa lagen för honom med skarp röst: Jaså, gubbe — så började hennes förkrossande straffpredikan — du har betett dig så att du kommit i arrest? Skäms du då inte en smula för dina stora barn, och hvad ska Mällers och de andra grannarne säga? Fy skam, en sådan karl du är!t.,, Och nu utvecklar frun en munvighet, som snart beröfvar sjelfva polistjonstemannen allt tålamod, så att han ger henne en skarp tillrättavisniog. Hon tar sin lilla man under armen och går samt slår dörren häftigt igen efter sig fm vn Så NA rr REA LERA La MN få sägnen) ten sne