Dagens Nyheter – 10 april 1872, sida 2

2 UWE att infinna sig då de trodde frågan vara om att upprätthålla deras privilegier och att bistå hvarandra mot den gemensamma fienden: sheriffens tjenstemän (polisbetjeningen). Det var ockeå endast genom noga iakttagande häraf, helst efter utfärdandet af den omtaita författningen, hvarigenom Ganila Myntets rättigheter inskränktes, som dess egenskap af oanfastlig fristad kunde bevaras. Lagens tjenare hade under den sista tiden ofta brutit in på fristadens område; stundom hade försöket lyckats, men ännu oftare misslyckats; och sällan hade det händt, om cj genom list och bestickning, att någon betydande fångst kunnat göras, såsom hberrarne med korta stafven pläga uttrycka sig. För att afvärja oförtänkta invasioner eller öfverrumplingar voro vakter eller spejare, som de kallade sig, stationerade vid de tre förnämsta ingångarne till fristaden, färdige att vid första anledning gifva en eåden signal som vi nyss beskrifvit; barrierer voro inrättade, hvilka när gå behöfdes kunde genast utsträckas och tillspärra gatorna; dessutom voro de smalare gränderna försedda med portar, hvilka aldrig öppnades utan nödiga försigtighetsmått; hvar gård hade äfven sin särekilda ingångsport, hvar port sin lucka elier halfdörr, och hvar och en sådan sina riglar. Der husen hade fönster på baksidan voro dessa starkt barrikaderade och höllos alltid stängda; och för att göra fästningen ännu mer oåtkomlig hade man försett den med höga