Dagens Nyheter – 10 april 1872, sida 1

tjugutvå års ålder, som utan att hafva någonting utmärkt hvarken i klädsel eller yttre skick likväl väckte synnerlig uppmärksamket, om ej för annat åtminstone för det obeskrifliga uttryck af illslughet som röjde sig i hela hans väisende. Han hade små grå ögon, vidt åtskilda och listigt blinkande som en räfs. En fysionomist skulle otvifvelaktigt liknat honom vid detta illpariga djur, och det måste erkännas att den allmänna karakteren af hans anletsdrag gaf anledning till en sådan jemförelse, Näsan var lång och hvass, hakan spetsig, pannan bred och platt och utan någon mellangrop förenad med ögonlocken; munnen, när den utbredde sig, tycktes räcka från det ona örat till det andra. Derjemte var hans skägg rödaktigt och hans ansigtsfärg högröd. De som hade sett hozom slumrande försäkrade att han sof med öppna ögon. Men troligen var detta blott ett figurligt sätt att beskrifva hans utomordentliga vaksamhet. Säkert var att det ringaste ljud väckte honom. Denna illistiga person hade något mindre än ordinär längd, men var för öfrigt väl proportionerad, ehuru hans växt utvisade snarare styrka än symmötri, mera öfverflöd på muskler än på kött. Den noggranna uppmärksamhet, hvarmed han betraktade det hemliga och invecklade maskinperiet af den stora bofinrättning, inom hvilken han befann sig, tillkännagaf tydligt nog att det egentliga ändamålet hvarför han inqvarterat sig i Myntet, måste hafva varit att