Dagens Nyheter – 9 april 1872, sida 2

— UV —-— — Fördömda händelse! ropade en af anförarne ursinnig af vrede, i det han ryckte facklan från en följeslagare och höll den midt framför snickarens ansigte; det är icke den bofven vi sökte, sir Cecil. — Jag ser det, Rowland, svarade den andre med en ton af djup bedröfvelse och släppte i detsamma sitt tag. Jag kunde ha svurit på, att jag såg honom springa ini den här gången. Men hur kommer hans kappa att hänga på den här skälmens axlar? — Hans kappa är det, så mycket är sökert; återtog Rowland. Hör på, min ganstig herre, fortfor han, i det han vände sig med högdragen uppsyn till Wood; hvar är den person, af hvilken ni fått len der kappan? — Att strypa en menniska är icke rätta sättet att få honom till att svara, invände snickaren argt. Ni får ej ett ord af mig, det kan jag lofva, förrän ni visar litet mera höflighet. Vi förlora tiden med att förhöra den der karlen, sade sir Cecil, och på det sättet gå vi miste om den rätta. Utan tvifvel har han tagit sin tillflykt i det här huset. Låt oss söka honom här. I detsamma började barnet sakta gråta. — Tyst! ropade Rowland och tog den andre i armen; hör ni der? Vi äro icke alldeles på orätt spår. Räfven kan ej vara långt borta, vär ungen finns här. Med dessa ord drog han kappan af Wood