bakifrån, och då han nu fick se barnet ville han rycka det till sig. Detta försök misslyckades dock genom snickarens vighet, som skyndsamt retirerade och ställde sig med rt1yggen emot dörren i det han sparkade af alla krafter på dörrspegeln. — Johanna! Johanna! skrek han; öppna dörrn för Guds skull, annars blir jag mördad, och ert barn med! Öppna dörrn fort, säger jeg! — Slå honom i skallen! dundrade sir Cecil; annars få vi vakten på oss. — Det är ingen fara, svarade Rowland; sådan ohyra vågar aldrig visa sig i detta privilegierade qvarter. Det enda vi hafva ait frukta, är en resning af befolkningen här på stället. Denna vink var icke förlorad för Wood. Han öppnade munnen för att afgifva ett rop, som skulle höras vidt omkring, men i detsamma grep Rowland honom ännu en gång hårdt om strupen. — Försök det der en gång till, sade har, så är ni dödens man. Lemna barnet ifrån er, och jag ger er mitt ord att ingen skall göra er det minsta för när. — Jag lemnar ej barnet till någon annan än dess moder, svarade Wood. — Död och helvete! vill ni leka med mig? skrek Rowland, förbittrad; ge mig barnet, annars... Härvid öppnades dörren, och fru Sheppard kom ut med vacklande steg. Hon var blekare