och ärnade just ropa åt henne, att om hon ej finge rätt på nyckeln, skulle hon komma ner i alla fall, då han oförmodadt fick höra ett starkt buller, såsom af en kista eller något annat tungt, som föll ned på marken. Innan Wood hunnit se efter hvad som förorsakade detta buller, blef hans uppmärksamhet afvänd derifrån genom en karl, som med förtviflad hastighet kom rusande utföre gränden. Denne fann snart, att han ej kunde komma längre, hvarföre han vände om på ögonblicket och kastade sig in i den smala gången der Wood var stående. Med några oartikulerade utrop — ty han var alldeles andlös så att han ej kunde tala -— lade flyktingen ett bylte i armarna på snickaren, och utan att gifva akt på dennes bestörtning, tog han af sig en tung ryttarkapps, och kastade den öfver Woods axlar, hvarpå han drog sitt svärd och lyssnade uppmärksamt efter sina förföljare. Denne främlings utseende var obeskrifligt intagande; och sedan Wood hunnit något sansa sig, började han betrakta honom med ett slags intresse. Det syntes tydligt, att han var i sin ålders blomma; hans växt var lika fördelaktig, som hans ansigte var vackert; och ehuru hans klädsel var enkel och anspråkslös, kunde man ej misstaga sig på hans stånd; den drägt han bar, var sådan som endast brukades af de högre samhällsklasserna. För öfrigt var det en hög, imponerande gestalt, och hans