Dagens Nyheter – 9 april 1872, sida 1

blick, fastän nu genom ansträngningen något mattad, uttryckte beslutsamhet och stränghet. I detta ögonblick uppgaf barnet ett skrik, emedan det hade först varit på vägen att qväfvas af den tyngd, hvarmed det blifvit belastadt, men återfått sina lungors bruk, sedan Wood hade tagit byltet på andra armen. Främlingen vände hastigt om hufvudet vid detta ljud. — Hvad hör jag! ropade han med förvåning; ni har ett barn der? — Ja visst har jag det, svarade Wood med förargad ton, ty då han fann att främlingens afsigter voro fredliga, åtminstone hvad honom beträffade, trodde han : sig. utan. fara kunna visa någon käckhet; det var lycka; att den lille stackarn ej blef klämd till döds af det fördömda klädesbyltet. Men visst folk har ingen eftertanka. oja 9 -— Det: barnet kan bli ett. medel till min räddning, mumlade främlingen för sig, sjelf, liksom fattad af en ny; tanke; jag skall på det, sättet vinna tid. Bor ni här? — Icke alldeles, svarade snickaren, Lika godt; dörren är öppen, så att man behöfver. ej begära lof för att stiga in. Ha! utropade främlingen, då stoj. och skrikande röster hördes på icke långt afståndi gränden; det är ej ett ögonblick att förlora. ;Ge mig denna dyrbara börda, tillade han och ryckte byltet . tillbaka från Wood. Om. jag. lyckas undkomma, skall jag belöna er. rt namn? .— Owen Wood, syarade snickaren; jag har