Dagens Nyheter – 8 april 1872, sida 2

-— 20 — till att lugna honom; men då han såg att allt hans bemödande var fåfängt, förlorade han snart tålamodet, och emedan han var af ett retligt lynne, såsom vi sett af det föregående, ehuru mycket godhjertad, lyfte han den olyckliga barnungen högt i vädret och skakade honom så kraftigt, att han nästan tvärtystnade. Ett ögonblicks stillhet följde på denna manöver, men i samma stund barnet återhemtade andan, började det naturligtvis skrika ännu värre; och snickaren, som föreställde sig att ombyte af föremål skulle göra mer verkan, tog sin lykta, öppnade dörrn och gick ut. ANDRA KAPITLET, Gamla myntet. Fru Sheppards boningshus var det sista i en rad af gamla förfallna byggningar, som kallades Wheelersg-rents; man kom dit genom en trång och osnygg återvändsgränd, hälften gata och hälften väg, hvilken gick ifrån Myntgatan, genom en mängd krökningar längsefter ett djupt dike, på hvars andra sida lågo flera små vanskötta trädgårdar, som sträckte sig till St Georges Fields. De öfriga byggningarne i denna gränd beboddes af bankrutterade handlande, tjufvar, tiggare, skälmar och skojare af lägsta slaget, som hade tagit sin tilldykt hit för att undkomma sina borgenärar eller för att undgå straff för sina förbrytelser.