AV —-— beklaga än tadla mig, för det jag icke genast är sfördig att samtycka till en skilsmessa, som jag känner skall: krossa mitt-hjerta. Men gif mig tid tills-i morgon, blott tills i morgon, och kanhända skall jag finna styrka att då afstå mitt barp. Den hederlige snickaren var nu långt mera förbittrad på sig sjelf än han förut hade varit på fru Sheppard; och så snart han kunde beherrska sina känslor, som: blifvit märkbart upprörda genom hennes framställning af sina olyckor, kramade han med värma hennes hand, fördömde af hjertans grund sin egen omensklighet och svor att han aldrig skulle skilja henne från hennes barn, ej heller tillåta någon annan att skilja dem. Besitta, sådan dumhet! tillade han; det var aldrig min mening att taga pojken ifrån er. Jag ville bara höra om ni verkligen älskade honom så mycket som ni påstod. Det var orätt af mig att drifva saken så långt. Men att bekänna sitt fel, är att halft försona det. En tid kan komma, då denna lilla byting behöfver min bjelp, och var säker på, att han då skall finna en pålitlig vän i Owen Wood. Härvid klappade snickaren föremålet för dessa välvilliga försäkringar på kinden och väckte honom dermed emot gin afsigt ur sömnen. Gossen öppnade sina stora svarta ögon och fäste dem för ett ögonblick på Wood, hvaårJACK CHEPPARD. 3.