mig, blott en enda vän i verlden, och det är mer än jag skulle vågat hoppas för honom i går. Men jag har ännu icke sagt er allt: gamla Van påstod också, att barnet skulle rädda sin nya väns lif, första gången de träffades; men hur det skall kunna ske, är jag icke i stånd att begripa. Ja, ingen annan heller, som har sitt sunda förnuft i behåll, invände Wood med ett gapskratt. Det är verkligen sannolikt, att en nio månaders barnunge skall rädda mitt lif, i fall jag är den vän, som ni menar, fru Sheppard! Men jag har ännu icke lofvat vara hans beskyddare, och tänker ej heller bli det, så framt det icke visar sig att han vandrar ärlighetens väg; kom ihåg det. Af alla handteringar är den förnämsta: att vara hederlig karl, men det var den enda handtering, som er man aldrig förstod sig på, ehuru han eljest, för att göra honom rättvisa, var en af do flinkaste arbetare, som någonsin fört en såg eller hyflat ett bräde. Så länge er son idkar den handteringen, skall jag vara hans vän, men ej längre. (Jag önskar intet mer, herr Wood, svarade enkan med ödmjukhet. Det är ett gammalt ordspråk, fortfor Wood, i det han steg upp och gick närmare elden, som säger: Lägg en annans barn vid ditt bröst, så kryper det sin väg under armbågen. Men jag bekymrar mig ej derom, ty jag anser det tillämpligt endast på den, som