Dagens Nyheter – 5 april 1872, sida 1

Å — 8 —En ljusbit, som var instucken i halsen på n butelj, spridde ett svagt sken öfver bordet, vilket nu genom herr Woods frikostighet var mycket bättre försedt än man eljest skulle haft skäl att vänta — der paraderade en stor limpa, ett kalflår, en köttpastej och en butelj vin. CNi har en ynklig boning, fru Sheppard, sade Wood och såg sig omkring i rummet, under det han utbredde händerna framför den svaga spiselden. Den är usel nog, i sanningX, svarade enkan; men så eländig den är, är den alltid bättre än kalla stenarne och öppna gatan. CFörstås, förstås, inföll Wood hastigt; hvad som helst är bättre än det. Men tag nu en droppe vin, fortfor han och fyllde en bägare som han bjöd henne; Xdet är bästa canariesec, och det skall göra er godt. Kom nu och sitt här bredvid mig, kära fru Sheppard, och låt oss prata med hvarandra i lugn och ro. När sakerna ha kommit till värsta punkten, så börjar det bli bättre igen. Lita på mitt ord, era olyckor ha redan nått sitt slut.4 Jag vill hoppas det, herr Wood, svarade fru Sheppard med ett tvunget leende och en misstrogen skakning på hufrudet, under det Wood nödgade henne att sätta sig bredvid honom; ty jag har verkligen genomgått så mycket elände, som någonsin kan falla på en menniskas lott. Men jag väntar intet lugn förrän i grafven.