Dagens Nyheter – 5 april 1872, sida 1

God natt, bästa herr Wood, sade hon med en lungsigtigs djupa, hesa röst; må Gud Allsmäktig väleigna er, och belöna er för er godhet! Ni var alltid den mest beskedliga husbonde emot min stackars man, och nu har ni bevisat er som hans enkas och barns uppriktigaste vän. Åh, ingenting att tala omX, inföll Wood; Sjag har bara gjort min skyldighet, fru Sheppard, och hvarken förtjenar eller begär era tacksägelser. Den, som ger åt den fattige, lånar åt Herren; det är min tillfredsställelse. Och den lilla hjelp jag kan lemna skulle ha blifvit er tillbjuden långt förr, om jag hade vetat hvart ni tagit er tillflykt efter er olyckliga mans . .. CAfrättning, vill ni säga, tillade fru Sheppard med en djup suck, då hon märkte att hennes välgörare tvekade att uttala ordet ; ni visar mer aktning för en rep-enkas känslor än det är nödigt. Jag är likaså van vid förödmjukelsen som vid olyckan och härdad mot båda; men jag är icke van vid medlidande, och vet ej hur jag dervid skall bete mig. Mitt hjerta skulle tala om det kunde, men det är för fullt. Det var en tid, mycket länge sedan, då tårarne skulle stö-tat ur mina ögon vid blotta omnämnandet af ett sådant ädelmod som pi visat, herr Wood; men nu komma inga tårar mer. Jag har aldrig gråtit sedan den dagen. cOch jag hoppas ni aldrig mer skall få anledning att gråta, stackars kräkX, svarade Wood och satte ner lyktan, för att torka sig i