Dagens Nyheter – 5 april 1872, sida 1

a ärlig och aktad man. Till växten var han kort och tjock, och ansigtsdragen utvisade lugn och allvarsamhet. Straxt efter denna person visade sig er blek, af armodet stämplad qvinna, hvars lidande och aftärda utseende gjorde den skarpaste kontrast emot den förres tjocka och frodiga ansigte. Hon var klädd i en lappad svart tygsklädning, utstofferad här och der med några nerskrynklade krusflorsbitar, för att föreställa sorgdrägt, oeh höll i sina armar ett sofvande barn, som var insvept i en grof yllesjal. Ehuru utmerglad hon var, hade hennes drag likväl bibehållit ett uttryck, som intog till hennes fördel, och de skulle kunnat kallas vackra, om man icke sett på hennes ansigte detta vedervärdiga högröda märke, hvarpå bränvinssuparen igenkännes, och som hos henne förekom så mycket mera motbjudande, som hennes hy i öfrigt var nästan likblek. Hon kunde ej vara öfver tjugu år gammal, och fastän brist och själslidande hade hjelpts åt att härja hennes utseende och beröfvat hennes kind dess färg och dess rundning, hade de hvarken släckt elden i hennes öga eller gjort glesare hennes korpsvarta hår. Det var med möda den arma qvinnan tillbakahöll en svår hosta, som nästan oupphörligt skakade hennes lungor, under det hon yttrade några afskedsord till sin följeslagare, hvilken stannat utanför dörren, liksom han haft på sinnet något, som han ej visste huru han skulle komma fram med.