Dagens Nyheter – 4 april 1872, sida 1

Fru hofrådinnan och fru kanslirådinnan stodo till hvarandra i ett så innerligt vänskapsförhållande, att man na för tiden sällan finner något dylikt i denna materialistiska verld. De hade känt hvarandra i många, många år samt derunder till den grad lefvat sig in i hvarandras tycken, att hvad som misshagade den ena icke heller fann nåd inför den andras ögon; så tyckte t ex. hofrådinnan icke alls om stockfisk med mjölksås, och denna rätt hade i följd deraf blifvit riktig vämjelig för kanslirådinnan. På grund af en tyst öfverenskommelse underläto båda damerna att begagna den gröna färgen i sin toalett, och det yttre af dessa sammanstämmande själars jordiska tabernakel befann sig alltid i den skönaste harmoni. Hofrådinnans karakter hade en liten tillsats af högfärd, som icke fanns hos kanslirådinnan; hon ville gerna betrakta sin titel såsom förnämare ån väninnans, derför att den började med stafvelsen hofX, och det hade kostat kanslirådinnan mycken möda att rubba hennes öfvertygelse i detta hänseende. — Kära hofrådinna, hade hon ofta sagt, om