Dagens Nyheter – 3 april 1872, sida 1

Då många tecken nu gifva vid handen att företagsamheten inom affärsverlden, som länge slumrat eller erdast haft en tynande tillvaro, blifvit riktigt väckt och synes beredd att framträda på ett mera storartadt och lifskräftigt sätt, genom att allmännare än förr skett förena många krafter och intressen för ett och samma ändamål och sålunda bastigare och säkrare komma till de resultater, man önskar vinna, tillåta vi oss påpeka en lucka inom våra äffärsförkållanden, som ännu, besynnerligt nog, står öppen, men hvilkens fyllande på asBociationens väg helt visst skulle erbjuda alldeles bestämda fördelar. Vi syfta på bildandet af ett gemensamt försäkringsbolag för alla våra ångoch vattensågverk såmt deras tillverkningar. w Ensamt i de: befintliga ångsågarne kan anses ligga ett värde af fem millioner och i deras årliga tillverkningar minst trettio millioner rdr. Det är häraf lätt att beräkna det stora belopp, som i premier årligen utgår ur landet, då man vet att såväl ångsågarne som de produkter, hvilka ligga i deras närhet, drabbas af en premie af 212 procent, hvaraf minst hälften nu går till utländska försäkringsbolag. Då bolag bildats för försäkring mot sjöolyckor och såsom affär bära sig briljant, synes oss risken ej kunna blifva större för ett bolag med ofvan årigifna ändamål. Men bildandet af ett sådant bolag bar äfven en annan sida, som är värd att tagas i allvarligt öfvervägande. Det första steg till samfärdsel mellan våra sågverk, som bildandet af ett dylikt bolag innebure, skulle möjligen äfven gifva anledning till ett närmare samband mellan sågverksegarne, hvilka derigenom finge åtminstone ett gemensamt intresse, som lätt kunde framkalla samverkan i afseende å flera sådana. Hvad vore nemligen mer naturligt än att alla sågverksegure, liksom bruksegarne, sammanträffade i Stockholm eller någon annan lämplig ort på öfverenskommen tid för att afhandla de frågor, som ligga deras industri nära, såsom flettleders upprensning, en homogen klassifikation af de förarbetade skogsprodukterna samt främförallt skogarnes ändamålsenliga skötsel, äfvensom kontroll å de betydligare afsättningserterna lEngland och Frankrike en kontroll, som är af högsta behof påkallad, isynnerhet vid tidpunkter af ogynnsamma konjunkturförhållanden, då köpare alltid visa smak för att stölla till trassel för att möjligen kunna undandraga sig fullgörandet af ingångna aftal? Vid sidan af dessa exempelvis anförda frågor ställa sig många andra af lika vigt och betydelse för trävaruaffårerna. Vi äro öfvertygade att om några af de större firmorna, som sysselsätta sig med träexport, toge initiativet till ett affärsföretag af ofvan angifna beskaffenhet, hvars mål vore sannt fosterländskt, skulle vår skogshushållning inom kort befinna sig på en ståndpunkt, som länge utgjort ett önskningsmål.