Från Utlandet. General Trochu har åtalat tidningen Figaro för artiklar, dem generalen unser smädiiga och nedsättande för hans goda namn och rykte. Artiklarne förekommo i numren för den 23 och 27 januari; de voro skrifne af bonapartisten Auguste Vitu; tidningens utgifvare, de Villemessant, har jemväl iklädt sig ansvaret för dem. I den första beskylles hr Trochu för att ha vil flera tillfällen bedragit kejsaren och kejsarinnan med försäkringar, dem han icke hållit; för att ha fordom tjenat kejsaren vid hans statskupp; för att ha varit färdig att förråda det liberala putiet, som han ansågs tillhöra, m. m. I den andra artikeln förekomma sådana yttranden om generalen som dessa: Jag kände genast igen den person jag på Tnssauds vaxksbinett i London hade sett på nära båll, mellan Dumolard och Tropmann (ivå rykthara mördare): det var general Trochu. Den första sentensen är af gereral Chargsrnier: Han är Tertute, utstyrd med Mangins kask. Det var om honom marskalk Mac-Mahon yttrade inför undersökningskommissionen : Jag trodde han var en hederlig karl. Målet förekom första gåvgen förlidne onsdag. Hr de Villemessant sade att artiklarne skrif vits enligt hans begäran. Han iklidde sig ansvaret för dem oaktadt han vistades i Nizza när de trycktes. Fastän icke bonapartist, hade hav läst dem med stor belåtenhet. Hr Vitu sade att de starka uttrycken härledde sig från styrkan i hans öfvertygelse. Han hade handlat som en samvetsgrann historieskrifvare och vädjade till landets dom, — General Trochu yttrade till juryn: Under hela min lefnad har jag hyllat diskussionens frihet, såsom många här närvarande vänner kunna intyga. Såsom högste befälhafvare och statens tjenare har jag hvarken medelbart eller omedelbart tagit något steg mot något strängt anfall å mina offentliga handlingar. Men dessa artiklar angripa min ära och min personliga karakter, och jag framhärdar derföre i åtalet angående dem. Käranden har åberopat 33 och svarandena 25 vittnen. I tordags hördes marskalk Mac-Mahon som vittne. Han upplyste att tanken att göra Trochu till generalbefälhatvare i Paris ingifvits af prins Napoleon. Kejsaren hade, öfverraskad, vinkat Mac-Mabon till sig (det var i lägret vid Chalons, efter nederlagen vid Wörth etc.) och frågat honom hans mening. Mac Mahon hade svarat: Jag anser honom hederlig och duglig. Han förnekade att hafva sagt: Jag ansåg bonom hederlig, såsom.i Figaros artikel med elak afsigt anförts. — General Changarnier nekade att vittna om huruvida han begagnat uttrycket: en Tartufe under en Mangins (en charlatans) mössa, — Grefve de Maille yttrade mycket hög tanke om general Trochus karakter; hau vore mindre förderfvad af politiken än någon militär som grefven kände. — Amiral Jurieu de la Gravidre suckade och grät när han talade om kejsarinnans flykt från Tuilerierna. Månoga militärer anstälde vidlyftiga strategiska kritiker. Målets vidare handläggnivg uppsköts till i lördags. Stadsfullmäktige i Paris ha beslutit upptaga ett lån ä 18 millioner frank till bekostande af skolbyggnader. . Turkiska sultanen ämnar, enligt några tidningars berättelse, i nästa Mej besöka industriutställningen i Lyon. Åter har utgifvandet af en tidning, la Constitution, blifvit förbjudet i Paris. Preussiska regeringen fortfar att vid embetet fasthälla och bekräfta prester, hvilka af sina biskopar afsävtas eller bannlysas för det att de vägra erkänna ofelbarhetsdogmen. En af de främsta bland kämparne för religiös frihet och sant kristlig (ej kyrklig) bekännelse, pastor Uhrick, föreständare för en af de fri-religiösa församlingarne, har aflidit. Han begrofs i Magdeburg den 21 mars. Under ett slagsmål, som uppkommit vid utgåendet från ett schweizeri, har en sjökadett i Kiel så illa tilltygat två unga köpmän, F. Voigt och Chr. Esselsgroth (som begge varit ute i kriget) att de deraf dött: