Landets tillstånd, enligt landshöfdinge-embetenas femårsberättelser för åren 1866—21870. Norrbottens län. Länets indelning och naturliga beskaffeuhet Nordligaste punkten af länet, och således äfven af Sverige, är belägen vid Kuokimmodka rårvöse, de3s längd från norr till söder nära 41 mil, största bredd 36!2 mil; det indelas i 2 hufvuddelar, kustlandet och lappmarken, af hvilka det förra är ungefär 34 mil långt och 7 å 8 mil bredt, den senare af. lika längd och en virkelrät bredd af 12,20 och 25 mil; länets hela ytvidd utgör omkring 900 qv.-mil, hvaraf lappmarkersa upptaga 635 och kustlandet 215 mil; under perioden har Malå församling blifvit förlagd från Norr-till Vesterbottens län. I afseende å befintliga oregelbundenheter i länets indelning må antecknas: att Kor pilombolo kapellförsamling, som tillkom nit genom afsöndrade delar från Öfver-Torneå, Pajala och Öfver-Kalix socknar, lyder i sin helhet under Torneå fögderi och Öfver-Torneå pastorat men tillhör nyssnämde socknars tingslag, samt att Arvidsjaurs och Arjeplougs socknar, hvardera ett tingslag, höra under Vesterbottens läns norra domsaga men till Norrbottens läns landsting, hvadan desså socknars invånare deltaga med med förra länet i val af riksdagsman till andra kammaren, men med senare länet i val tillledamot uti första kammaren. Länet är fördeladt i 3 kontrakt, 16 pastorat, 23 socknar, sacellanin och kapellag, 3 domsagor, 15 tingslag, 4 fögderier, 17 linsmans-, 3 lasarettsoch 6 provinsialläkaredistrikt. Invånare. Länets folkmängd enligt presterskapets uppgifter utgjorde den 31 december 1870 76.057 personer, hvaraf 11,528 i lappmarkerna, 59,892 i öfriga landssocknarne samt 4,647 i städerna, och har under perioden ökats med 2,337, deraf 287 i Lappmargerna; från och med 1856 till 1870, eller under 15 år, har folkmängden i detta län ökats med 13,601 personer. Rö ande den ekonomiska ställningen anmärkes, alt mellan 30 och 40 procent af landssocknarnes befolkning har sin förnämsta sysselsättning vid arbeten för triävaruexport; genom missväxtår och mindre gynnsam konjunktur i trävaruhandela måste haturligtvis brist och nöd hos denna befolkning uppstå, hvarigenom den jordegande deIn af folket drabbas icke blott af den felslagna skördens menliga följder, utan äfven af den dryga extra fattigvård, som måste utgå för att hfoära den arbetslösa befolkningen eller de 8. k. inhysingarne; och en naturlig följd häraf är försämring af det ekonomiska tillståndet i sin helhet. Från och med 1868 har denna ställning dock i väsentlig mån förbättrats dels genom goda skördar och jemn arbetstillgång iäfvensam befolkningens under de hårda åren vunna insigt om nödvändigheten att iakttaga och vänja sig vid en förståndigare hushållning och vård om sina tillgångar. Såsom bevis på den nu antydda förbättringen må anföras, att under år 1867 ar. talet af de hos k. befbde afgjorda lagsökningsmål utgjorde 1,746 med ett ådömdt belopp af 342,518 rdr, år 1868 2,038, det ådömda beloppet 301,823 rdr, år 1869 1,010 till belopp af 189,020 rdr men för år 1370 nedgått till 993 dömda mål til belopp af 135,777 rdr.