Dagens Nyheter – 27 mars 1872, sida 2

Är en under så många år funnits i vår familj. Då min gamle farfar, John Simpson, skrifvit dessa rader med s. k. sympatetiskt bläck, hade han på samma gång försett sig med ett medel att göra orden synliga, när det behöfdes, och som detta icke ifrågakommit under hans lHNifstid, hade fHaskan stannat qvar och förvarats inom familjen, tills hvarje minne af dess urspruvgliga bestämmelse gått förloradt. Lyckligtvis hade how icke sjelf varit så glömsk, utan just i rätta ögonblicket uppfyllt sin pligt. Genom den vändning, sakerna sålunda tagit, blef savningen af min vän Browns berättelse på ett ganska öfvertygande sätt bekräftad. Vid jemförelse befanns hans afskrift af hvad som stod att läsa på grafstenen i allo öfverensstämma med lydelsen af den i manuskriptet omtalade inskriptionen å Thomas Murrays grafvård, och då jag närmare undersökte prpperet, hvari ringen varit inlagd, upptickte jag snart att jag här hade framför mig originalet till det bref från Murray, hvari haa tillförsäkrar Brown sin förlåtelse. Jag beslöt att genast uppsöka Brown, berätta för honom min upptäckt och tala med honom om dess vigt och betydelse. Förhållandet mellan personerna i detta drama för hundra år sedan och de nu lefvande var temligen påtagligt. Den döende Murrays förfiriga bön om hämnd syntes — på bekostnad af hans själs eviga salighet — ha gått i fullbordan. Det var mig blott en gåta, hvarför vedergällningen hade kommit så sert