Dagens Nyheter – 27 mars 1872, sida 2

gått förbi en half timme förut. Jag har ett dunkelt minne af att en hop menniskor stodo der framför porten; men allting var likasom en dröm, med undantag af den besynnerliga skugga, som rörde sig framför mig med en oupphörligt tilltagande hastighet. Vi gingo öfver Union Square och befunno oss nu på Broadway; trots den stora trängseln framgick vålnaden oafbrutet i rak linie, han fördubblade farten, och jag var nära att mista andan; men jag höll ut, det var nu icke längre jag sjelf som befallde öfver min kropp. Då och då stannade gestalten ett ögonblick och vände sig om; men så bar det af igen genom den böljande menniskomassan. Jag var nära att digna ned, men jag måste se slutet på denna jagt, och jag följde med så godt jag kunde. Jag uppnådde Trinity-kyrkogården och kastade en blick ditin genom grindens galler. Här fick jag nu se vålnaden för sista gången sittande på en grå, mossbelupen grafsten med hufvudet stödt mot händerna och armbågarne mot knäna. Han såg på mig med en förfärlig blick, en mörk skugga föll öfver honom, som det klara golljuset icke en gång förmådde genomtränga, men från den mystiska gestaltens ögon utströmmade ett underligt, fosforaktigt sken, gom kastade en blek och egendomlig belysning öfver hans anlete, hvilket alldeles såg ut som ansigtet på ett lik, det der börjat undergå förvandling. Och medan jag stirrade å honom, försvann han småningom, så att det till sist icke fanns någonting qvar af honom.