Dagens Nyheter – 27 mars 1872, sida 1

der råkades han, och betjenten, som öppnade dörren för mig, berättade att fröken Alice var mycket sjuk och att doktorn gaf föga höpp om att hon någonsin skulle äterfå sitt förstånd. Jag har ofta sedan undrat öfver, om hon då ännu hade ringen på sig. Hela dagen ströfvade jag omkring för att finna min vän Brown, men då det blef mörkt, hade jag änau icke träffat honom Följande dag kom jag honom emellertid på spåren och följde honom derefter från ställe till ställe, tills jag slutligen trodde mig ha hunnit honom på en jernvägsstation vid Hudson-floden; men just i det ögonblick då jag ankom dit, flög snälltåget sin kos med Brown som passagerare i en af sofkupåerna. Jag hörde lokomotivet pipa, då det satte sig i gång, medförande mången passagerare på en längre resa än de ejelfva anade. Hela verlden har hört talas om den olycka, som hände vid New-Hamburg! — Jag återsåg aldrig min vän, hvarken lefvande eller död, och icke heller har hans lik någonsin blifvit funnet, såvidt jag vet. Men det var kanske bäst som skedde. Han skulle aldrig ha fått någon ro här på jordon. Ofta när jag om aftnarne sitter framför min trefliga brasa, tänker jag på honom och på den grå, mossbelupna grafstenen å Trinity-kyrkogården, och jag förundrar mig öfver att så egendomliga och oförklarliga händelser kunna tima midt i vårt annars så innehållslösa och hvardagliga lif. SLUT.