Dagens Nyheter – 27 mars 1872, sida 1

ee gått sönder med den påföljd att innehållet flutit öfver hela manuskriptet. Med en suck öfver den gamla flaskans snöpliga ändalykt tog jag ned papperen och begynte bläddra i dem, : Den syn, som nu mötte mina ögon, kom håret att resa sig på mitt hufvud; alla tomrummen voro uppfyllda med namn, skrifna med ett biekt, rödaktigt bläck, och det var alldeles samma namn som jag hade drömt om! Thomas Murray var den unge jordbrukare, hvilkens lefnads lycka blifvit förstörd af advokaten, som icke var någon annan än Brown gjelf, under det att den unga damen, föremålet för bådas kärlek, var Alice Hammill. Och — äfven jag figurerade der! Mitt namn var skrifvet under den not, hvari Thomas Murrays död och begrafningsplats omtalades; John Simpson stod der helt tydligt. — Gud må veta, huru dessa namn kommit hit, sade jag till mig sjelf. I går funnos de då bestämdt icke. Ah! här är det ett, som är utskrifvet blott till hälften! Nu förstår jag allt, utbrast jag och andades åter; namnen ha varit skrifna med något slags osynligt bläck, och det är den gamla flaskan med deri förvarade kemiska fluidum jag har att tacka för att de kommit i dagen. Så förhöll det sig verkligen., Ett bland namnen, som stod i ett hörn af papperet, hade icke blifvit vått och var derför också fortfarande osynligt. Nu insåg jag också, hvarför den lilla flaskan